Blogg

Välkommen till bloggen!

Här kommer du kunna följa min vardag som skidskytt


Dags för en uppdatering


Det har gått länge sedan senaste uppdateringen, men nu är det dags för en liten sammanfattning av vad som skettt senaste månaderna. 

Efter säsongen, som för mig slutade med världscupen i Östersund. Jag hade haft problm med en ond fot och då bestämde vi att det var bäst att låta den vila och därmed fick jag lov att stå över SM tävlingarna. Under april har jag varit mycket hemma i Värmland, och tid spenderades med familjen och en hel del med näsan i datorn för att plugga. Vilomånaden april blev inte direkt någon semester, hehe. 

I maj drog säsongen 21/22 igång och det har mestadels gått bra. Efer någon vecka in i maj var foten helt återställd och jag kunde börja belasta med rullskidor och löpning så smått igen. Har även under försommaren varit i Torsby en del och då även på rullbandet vid sportcentret. Jag är så tacksam att jag har möjlighet att göra många bra pass där. Grymt bra träning! En av de största sakerna som hänt senaste tiden är att jag ha fått första covid-19 vaccinsprutan. Efter två veckor känner jag att jag kan släppa lite på mina restriktioner jag harft sendan i höstas. Tex vågar jag nu träffa de andra i laget (dvs mina arbetskamrater) inomhus utan munskydd.Tidigare har jag bara träffat Christain, mina föräldrar, mormor och Christians föräldrar inomhus (om inte någon varit isolerad i två veckor innan). Har inte varit innomhus på allmänna platser om jag har kunnat undvika det, nu känner jag att jag faktiskt kan våga gå på en affär (med munskydd och på en tid när det inte är många där), och jag känner mig fri! Ser fram emot att få den andra dosen så att livet kan återgå lite mer till det normala och att tex våga träffa vänner inomhus igen. 



//Linn


Andra trimestern och VM


Efter en vecka på hemmaplan och tävlingsfritt är vi nu tillbaka i världscupsbubblan för sista trimestern. Det kommer gå två tävlingshelger i Nové Mesto med första tävling idag, damstagett. Första start är 16,05 och Mona går ut först i vårt lag. Hon lämnar över till Hanna, som växlar till mig och sen kör Elvira sista sträckan.  Här är det vart varmt och har varit soligt. Så riktigt vårväder ! Problemet med det är dock att vi mer eller mindre skidar runt i 1,5dm slush. Förhoppningsvis är det saltat till racet idag! 


Under januari och nästan hela februari har vi varit på resande fot, först dubbla världscupshelger i Oberhof, sen en vecka tävling i Antholz. Efter det en "lägervecka" när vi stannade kvar i Antholz för att åka direkt till Obertiliach på pre-camp inför VM. Från Obertiliach och till Pukljuka för årets VM innan vi fick komma hem en vecka. 

Det har varit en period som fungerat bra på många sätt och vis, och det är ganska intressant att se hur man reagerar på att vara dels hemifrån så länge, dels att bo själv och så långt som möjligt isolera sig, även från lagkamraterna. 

Att inte ha fysisk beröring (som man ändå har i vanliga fall med att kramas efter ett race, klapp på axeln, va lite närmare varandra rent allmänt, ta i hand osv) har jag insett har varit mer påtagligt än jag trodde det skulle vara. Har aldrig varit en kramig person, ni vet en sån som tar initiativ till att vara nära, eller kramas (med undantag närmaste familjen). Alltid velat ha mitt space för mig själv och kännt mig lätt obekväm när personer är för nära. Men ja, till min förvåning är det just fysisk kontakt jag saknat mest (fanns en katt på VM, är kanske ingen utalad kattmänniska, men nog har aldrig kelat med en katt så mycket som där). 

Man ska ändå komma ihåg att vi under hela den här perioden haft fysios med oss som ändå är tvungen vara på max armlängds avstånd under behandlingar och dessutom varit vårt lag som setts regelbundet om än på avstånd. Vi är ju inte direkt ensamma. 

Jag kan bara föreställa mig hur många som är isolerade på riktigt faktiskt mår. 


Rent prestationsmässigt har det varit, som det alltid är, både bra och mindre bra saker från de här veckorna. Men på nåt har ändå varit relativt stabilt. VM var mitt bästa mästerskap och jag är nöjd med min prestation. Den bästa prestationen var första racet, mixstafetten, där vi även fick med oss en bronsmedalj! 

De övriga racen var egenligen bra men inte riktigt super vilket har gett stabila men inte fantastiska resultat. 

Jag ser fram emot dagen när allt klaffar och jag kan gå i mål och känna, yes där satt den! 


En annan rätt stor grej i mitt liv just nu är studier, jag pluggar en kurs i anatomi och fysiologi (och en ekonomikurs som jag nog kommer få senarelägga)  och mer eller mindre drömmer om ligament och benutskott. Jag har lite svårt att göra lagomt, jag vill prestera men är inte den person som har lättast för mig utan har alltid behövt jobba ganska mycket för att få saker att fastna, vilket jag också har gjort och det har funkat fint förr. Nu gäller det att hitta balansen, för jag kan inte lägga ner den tid jag vill / behöver för att känna mig helt nöjd och tillfreds med studierna, och  samtidigt  prestera på topp inom idrotten. Jag behöver hitta en balansgång som gärna ska funka över tid. 

Men för isoleringens skull så är det väldigt bra för mig att va sysselsatt med annat och faktiskt tror jag, när jag hittar lagomt i det här, även är bra för idrotten. Att ha något vid sidan av som inte är direkt kopplat till idrotten är rätt skönt.  


Nu är det dags för en joggingtur för att väcka upp kroppen inför racet i eftermiddag! 


// Linn 


        _________________________________________



Nytt år och nya tävlingar på intåg
Igår reste vi ner till Tyskland, Oberhof för fortsättningen av världscupen.
Som alltid ska det bli spännande att tävla och kroppen känns bra. Har hållt mig frisk hela tävlingsuppehållet mellan jul och nyår och har kunnat träna på som planerat, så när på ett pass som fick bli med en stav för att vila en irriterad axel.
Även om det så klart har varit väldigt tråkigt att inte få åka hem och träffa familjen över jul har det nog varit bra för träningen och framförallt återhämtningen att bara vara hemma i Östersund. Mindre resa och mer vila (är jag hemma vill jag ju såklart träffas och fakriskt sitta ner och prata eller göra saker med familjen. Något som också ger väldigt mycket tillbaka, inte minst för den mentala återhämtning).
Men ja, jag saknar familjen.

I och med att jag valde att inte åka hemhem har jag istället fortsatt min egna lilla "bubbla" och mer eller midnre isolerat mig från allt och alla hemma i Östersund, som har bjudit på helt fantastiska vinterförhållanden med massa snö! ❄ Och de sista dagarna generöst med minusgrader.
Vi får se om jag vant mig på kylan något, sägs att det ska bli kallt även nu nere i Oberhof.

De här veckorna hemma har varit väldigt härliga, om än mycke träning. Christian har varit ledig många dagar (jobbat endel kväll och någon natt), ett schema vi önska så att vi skulle få umgås så mycket som möjligt.
Det kan bli 7 veckor till nästa gång🥺..
Det skulle innebära att vi fått träffa varandra 2 av 14 veckor.
En baksida av den här cirkusen.
Men thanks God (eller alla som jobbat för teknikens utveckling) så det lätt går att hålla kontkat med nära och kära 💕

/Linn 



_________________________________________

                                   



Hej där! 


Det här är första blogginlägget på en lång tid! Jag har bytt sida och håller som bäst på att fixa i ordning den, perfekt sysselsättning mellan tävlingshelgerna! 

Vi har alltså kört första helgen här i Finland och WOW vilken kanonstart för svenska laget! Jättemånga fina placeringar och prestationer från mer eller mindre alla i teamet. Jag själv är väldigt nöjd med mina prestationer på skjutvallen. 29/30 träff. Då jag känner att kroppen inte riktigt gav det svar jag ville är jag väldigt nöjd med min fina 5e plats från distansloppet och 19 plats från sprinten. 

Redan i morgon väntar en ny tävling, sprint igen och vi damer startar 16,30 svenks tid och jag går ut strax innan 17. 


Sidan kommer nog ändra både form, färg och innehåll framöver så håll till godo med att det här är något av en byggarbetsplats än så länge!

//  Linn