VM

Mer än halva VM är gjort och för att ge mig på en sammanfattning så behöver jag börja med Hanna! VM guld på hemmaplan på distansloppet igår. Så häftigt! 

För egen del började mästerskapet väldigt bra med en 5e plats i mixstafetten. Jag körde första sträckan och växlade över till Hanna som 3a efter fullt skytte! Skön start. Sen har jag haft det lite tyngre under speinten och även jaktstarten. Jag känner att farten inte riktigt funnits där som jag velat. I ärlighetens namn tror jag egentligen inte det är formen det är fel på utan ovanan att tävla och befinna sig i detdär obehaget som det innebär att tävla. Det ska liksom göra ont. Alltid. Har alltid ett mål att vara så totalt utsliten i mål att jag inte kan stå och känner mig svimfärdig. Där har jag inte lyckats vara under det här mästerskapet. Dock tycker jag det känns bättre för varje lopp och hoppas att det forsätter så! 

Igår blev det dock en bra tävling för mig med 18 /20 träff och en 15e plats. Självklart vill jag också skjuta fullt, åka fort och ta medaljer men hittills har jah fått nöja mig med okeja lopp. Ska göra allt jag kan klättra högre upp i resultatlistan resterande race!

Pre-camp

Med bara nio dagar kvar till VM påbörjar vi vårat pre-camp. Vi har åkt till idre för att kunna genomföra träningen så bra som möjligt. Märkligt kan man väl tycka när VM är på hemma i Östersund. Men för den som varit på skidstadion i Östersund nu förstår att det är klokt att åka därifrån. Just nu är det fullt arbete med spår, skjutvall pch publikområde så spåren är avstängda. 

Jag hoppas att dessa träningsdagar kommer vara givande och framförallt ge mig den fart som krävs på tävling. Var ju rätt längesen jag tävlade nu, över en månad, så känns nästan som en säsongsstart igen. Det ökar på nervositeten lite, men samtidigt är det så himla mycket roligare att tävla själv än att bara titta på (som under EM som jag missade på grund av förkylning) så ser fram emot att få tävla igen!🙂

 /Linn 

I onsdags drog jag igång träningen igen och kan väl säga att kroppen är lite seg sen magsjukan. Sänkan var fortfarande hög så tagit det lite piano dessa 4a träningsdagar. Idag är det vila och det känns skönt! 

Haft en slö morgon där jag var uppe och bakade scones och gjorde frukost på sängen till Christian. Det är ju trots allt vår årsdag (något en av oss iaf kom ihåg..). Nu ska vi dock ut och åka lite långfärdsskridskor. Aldrig testat så det ska bli kul. Eftersom det är vilodag blir det varesig någon lång eller hård tur utan bara testa på🙂

 

/Linn

Bästvärst

Slutet på denna trimester blev inte riktigt som planerad. Hann med torsdagens sprint men tyckte det gick rätt segt. Trodde det var höjden och kanske var det det, men natt till fredag började illamåendet och febern krypa sig på. Så istället för att njuta av en fantastisk tävlingsort med bra publiktryck, vykortsliknande omgivning, god mat, oftast i vindstilla och sol, blev jag liggandes inne på ett hotellrum med fördragna gardiner. Stundtals huttrande under dubbla täcken iklädd täckbyxor, mössa och dunjacka. Stundtals yrande, halvt medvetet, halvt i en konstig variant av dröm som endast infinner sig vid hög feber. Stundtals har jag även spenderat tiden liggandes i fosterställning på badrumsgolvet gnyende efter mamma..

-Ja för vem vill vara ensam på ett hotellrum när att sträcka sig till nattduksbordet efter en vattenflaske känns som en enorm utmaning, eller när man ligger där och har feberfrossa..Jag vet inte med er men jag ville inget heller än att vara hemma hos mamma. 

Så jag har svårt att placera Antholz nu. Innan har jag rankat den orten högst över världscupsorterna men just nu känns den även som den värsta. Bästvärsta? 

Tack och lov varade inte magsjuka/matförgiftning/vinterkräk-sjukan/(mancold?😅) inte så länge och nu mår jag bra. Visst är jag rätt matt och orkeslös, kanske inte så konstigt när det var mer eller mindre ca 0 kcal in (eftersom allt har haft en tendens att komma upp igen..) under några (35-40) timmar.

Men har ingen feber längre och matlusten har kommit tillbaka🙏 så med mycket vätska, mat och sömn närmaste dagarna så räknar jag med att vara i full träning snart igen🙂

/Linn

Personbästa

Tävlingarna här i Ruhpoldig är nu över. Tre tävlingsdagar där det framför är allt positiva saker att ta med mig från denna helg. 

För att börja med sprinten så  är jag nöjd med den. Fullt skytte och en 16e plats som räckte till en plats i masstarten. 

Under lördagens stafett körde vi in på en 4e plats efter helt klart godkända insatser men kanske inget topplopp. 

Idag var det då dags för masstart och innan var jag lite nervig innan.

Kan väl säga att det var onödigt att oroa sig för det. Gör mitt bästa resultat någonsin och skjuter fyra nollor😃👊  

Men, det finns ändå ett men under denna vecka. Ryggen. Har slitit rätt mycket med den i veckan och känner att det hämmat mig i skidåkningen. Ganska frustrerande att känna sig i bra form men att inte kunna få ut det i skidåkningen.

 

 Över lag är jag ändå väldigt nöjd med dagen. Att stå och skjuta fullt i sista skyttet och gå ut som 3a var nåt jag gärna kan tänka mig göra igen! Tyvärr var jag inte stark nog på sista varvet utan fick se mig besegrad av 4 tjejer (bla Hanna som gled över mållinjen som slutade 4a) och slutade 7a. Lite snopet med tanke på att det är topp 6 som får gå på blomsterceremoni, men som sagt är jag nöjd med dagen och ser fram emot nästa vecka i Antholz. 

//Linn  

Ingen vidare dag

Ingen vidare tävling för mig idag. Att skjuta 4 bom i en sprint är inget man vill göra.. Kan inte riktigt säga varför det blev bom, jag kämpade verkligen med skotten idag! Jobbade och jobbade, stod och försökte få in pricken i mitten av kornringen men pipan gick som en elvisp och idag lyckades jag inte tima avtrycket med den tiondels sekund jag hade på mig som pipan svepte genom pricken. Surt, såklart. Besviken? Mja kanske inte ändå. Visst är jag besviken på skyttet och placeringen men samtidigt är jag trygg i att jag kan träffa och oftast skjuter bra. Kanske inte snabbast på vallen men oftast okej skytt. Idag var jag varken eller och förhoppningsvis var det en engångsföreteelse. Skidåkningen däremot var en positiv överraskning. Tyckte inte det var nåt speciellt alls egentligen, åkte och undrade om jag kanske ligger på en för "bekväm" fart (missförstå mig rätt, det är Aldrig ! skönt att tävla, oftast gör det mest ont). Visade sig att åkningen var rätt bra, det känns ändå skönt.   

Så från dagen tar jag med mig att åkningen är bra trots en tuff träningsperiod under jul och nyår. 

// Linn 

 

På't igen

Sen sist jag skrev nåt här har vi kört tävlingar i nove Metso, firat jul och nyår, tränat en massa och nu är vi återigen på plats för fortsättningen av världscupen. Denna gång i Oberhof, och inte helt oväntat är det busväder med blåst och nederbörd i form av snö. 

I morgon drar vi igång med tävlandet och start för oss damer är 14,30. Jag har nr 37 och först ut av oss svenskor 🙂  

Vi får hoppas på rättvisa förhållanden.      🌪🌨✊ 

 

/Linn