Bästvärst

Slutet på denna trimester blev inte riktigt som planerad. Hann med torsdagens sprint men tyckte det gick rätt segt. Trodde det var höjden och kanske var det det, men natt till fredag började illamåendet och febern krypa sig på. Så istället för att njuta av en fantastisk tävlingsort med bra publiktryck, vykortsliknande omgivning, god mat, oftast i vindstilla och sol, blev jag liggandes inne på ett hotellrum med fördragna gardiner. Stundtals huttrande under dubbla täcken iklädd täckbyxor, mössa och dunjacka. Stundtals yrande, halvt medvetet, halvt i en konstig variant av dröm som endast infinner sig vid hög feber. Stundtals har jag även spenderat tiden liggandes i fosterställning på badrumsgolvet gnyende efter mamma..

-Ja för vem vill vara ensam på ett hotellrum när att sträcka sig till nattduksbordet efter en vattenflaske känns som en enorm utmaning, eller när man ligger där och har feberfrossa..Jag vet inte med er men jag ville inget heller än att vara hemma hos mamma. 

Så jag har svårt att placera Antholz nu. Innan har jag rankat den orten högst över världscupsorterna men just nu känns den även som den värsta. Bästvärsta? 

Tack och lov varade inte magsjuka/matförgiftning/vinterkräk-sjukan/(mancold?😅) inte så länge och nu mår jag bra. Visst är jag rätt matt och orkeslös, kanske inte så konstigt när det var mer eller mindre ca 0 kcal in (eftersom allt har haft en tendens att komma upp igen..) under några (35-40) timmar.

Men har ingen feber längre och matlusten har kommit tillbaka🙏 så med mycket vätska, mat och sömn närmaste dagarna så räknar jag med att vara i full träning snart igen🙂

/Linn