Bra start

Nu var lägret över och med de dryga 29h träning så kan jag summera det som en riktigt bra vecka för mig!🙂 

Sen hände det en rätt komisk grej under andra långpasset. När inte cyklarna användes hängde vi upp dom och låste fast med ett kabellås. Alla lås vi fick hade samma kod. Men när jag kom ut för att ta min cykel fick jag inte upp låset, hur jag än försökte. Nåt hade gått galet. Lätt stressad (07.57) försökte jag förgäves få tag på personalen till cykeluthyrningen för att få hjälp. De öppnade 09.00. Kl 08.00 drog passet igång och där stod jag, utan cykel. Fick order om att köra 6h själv när jag fått ordning på cykeln. De andra drog iväg förutom Per från Stanley security teamet som stannade och hjälpte mig. Han lyckades då istället för att få av låset, helt enkelt skruva ut vajern där man fäste låset i, ut väggen. Så cykeln var fri och jakten på klungan började!

Väl ikapp fick vi lov att tejpa fast låset kring ramen för att inte slå i det i benen. Därav den otroligt fina detaljen på cykeln under det passet, ja tillsammans med mitt alltid upphöjda styre vill säga. Ser ut som en tantracer men spar på ryggen 🙂

6h senare inne på cykeluthyrningen måste det ha blivit en miss och låsen hade blandats ihop med några andra gäster. 

upload.jpg

 

Har haft en fin första period på detta träningsåret och tycker verkligen jag har kunnat genomföra riktigt bra träning. Otroligt skön känsla. Om resten av året blir som denna månad kommer det här bli en kanonår! 🙂 

 Är nu påväg mot Sverige igen och en helg näst intill fri från träning. Åtminstone för mig! Ska direkt från flyget till Vallentuna och genomföra några dagar till hos Sportsclub Education på PT- utbildningen. Det har pratats på att vi eventuellt ska få ha egen klient för ett pass. Så helgen kommer innehålla en hel del träning, både teoretisk och praktiskt men med fokus från "andra sidan" som tränare. 

Ska bli spännande, men är även rätt nervöst.

På söndag flyger jag upp till Östersund igen. Inte utan att jag längtar. Mest efter Christian såklart. 

I övrigt ser jag inte riktigt fram emot nästa vecka. Åtminstone inte måndag, då vi har maxtest på rullbandet. Gruvar mig för att kliva upp där. Vet precis hur fruktansvärt ont det kommer göra. Och att ångesten kommer gå att ta på dedär minuterna innan det drar igång. Det är då man får försöka trycka undan tankarna som tex "vad i helvete utsätter du dig själv för frivilligt", och plocka fram pannbenet och låta hornen växa fram i pannan istället. Men det är en otroligt obehaglig situation och oftast mår jag illa både innan, under och efter🤢. Samtidigt som det inte finns nåt mer tillfredställande än att känna att testet var bra och se en utveckling!

Hatkärlek på hög nivå. 🖤 

/ Linn