Toblach

Det är fint här nere i Toblach ! 

Vi kom hit i måndags och har därmed haft 3 träningsdagar. 

Första passet var ett rejält tufft löppass och jag fick känna på hur det är att träna med känslan av att det är hjärta lungor som stoppar före musklerna. Rätt obehagligt faktiskt. Vi körde intervaller och jag kände mig helt normal och börja springa på, inga kosntigheter. Intervall 2 (och de övriga oxå för den delen) när jag passerade 169 i puls var det som nån satte ett lock för luftstrupen på mig med endast ett litet ynkla hål i som gick att pressa lite luft genom om trycket var nog högt och samtidigt startade en majbrasa nere i lungorna. Det brände i bröstet och luften kom inte längre ner än till halsen innan den vände. Var mest ett väsande eller pipande som kom ut ur munnen på mig. Det var rätt svårt att köra intervaller rikrigt bra på det viset! Haft detsamma några gånger innan men dethär var nog den gången det var värst. Emma och Hanna försökte förklara att jag var tvungen få ner luften och andas med magen. Men det var näst intill omöjligt. Jag sprang mest och kippade efter luft. Efteråt blev det alldeles disigt och svartnade för ögonen. Feberkänsla och "tävlingshosta" (hostan som brukar komma när man dragit ner riktigt mycket kall öuft vid tävlingar) resten av den dagen. 

Sen dess har halsen varit torr. Inte så att jag har ont i halsen men är torr.  

 

Övriga pass har gått bra här! Efter att ha åkt rullskidbanan några varv känns utförsbackarna överkomliga och skyttet funkar fint!🎯

 

Igår gjorde vi en fin tur upp till Drei Zinnen. Och idag en tur på cykeln längst Dimitri superbike tour. Det finns så många fina platser här ikring!

 

Dags för läger nr 2.

Sommaren har kommit till Östersund med besked och nu har snön smält från rullskidbanan. Har haft några veckor hemma med testet, race och en massa vanlig träning såklart.

Submaxtest veckan efter Kreta, 3000m test i måndags och cykeltävling i torsdags och nyss personligt rekord i precisionsskyttet 30-30! 

I onsdags hade vi ett långpass som kördes upp mot Vålådalen där swedemount var med och filmade och fotade. Den senaste tiden har varit jättemärklig träningsmässigt för mig. Sista passet pp kreta var jag helt slut. Verkligen jättetrött. Likaså början på veckan efter. Testet och intervallerna den dagen kändes bra! Långpasset vi körde med Swedemount var hemskt. Lungt och fint egentligen men jag mådde dåligt och var supertrött. Tänkte att "I morgon är jag sjuk" men dagen efter var jag rätt pigg igen. 

 

Det känns bra

Lägerveckan är över och det har varit ett mycket bra läger. Genomfört många pass på ett bra sätt och känt mig stark. Men nu är kroppen rätt mör och sliten så det ska bli skönt att få någon vilodag. 

Det har ju varit en del "vad händer efter Wolfgang" frågor senaste tiden. Ja sen i vintras och nu har vi fått tränat under ny ledning ett tag och det känns riktigt bra! Anders har varit med så vi ha fått lära känna honom och han oss lite, de andra har ju varit med i många år. Jag känner mig trygg och har ett stort förtroende för den tränarstab och organisation förbundet har nu. Det känns som vi gör riktigt bra grejer. 

Här är lite bilder från lägret här på Kreta.  

Kreta

Träningen har varit igång några veckor och idag är vi påväg till Kreta på säsongens första läger. Tidigare har vi varit på Cypern på cykelläger såhär års men i år är det lite nytt som gäller. Några andra i laget har tidigare varit på samma hotell i Kreta, dit vi ska nu men för mig blir det första gången. Det ska bli kul att se lite nytt och nya träningsmiljöer och hoppas på ett bra och givande läger. 

 /Linn

Olympiatravet

Sitter nu på planet hem från Göteborg där vi igår var med under Olympiatravet. Kul men är uppenbarligen inge vidare på dethär med att tippa och gick hela 3 kr back efter gårdagens spel🤷‍♀️ 

Vi är inne på sista dagen innan vi drar igång säsongen igen. Det är som alltid lite nervöst, vet inte rikrigt varför helt ärligt. Vet ju att jag klarat av och tyckt om träningen så länge jag kan minnas men ändå tror jag att det på nåt vis kommer bli så mycket svårare nu. Som om jag hade tappat allt under en månads uppehåll. Antar det bara gäller att komma in i rutinen av ätatränasova igen så rullar det på sen. Blir så glad bara av att veta att närmaste 7 månaderna är det min vardag! Världens BÄSTA jobb! 😃

Så nu är jag påväg mot Östersund och ska putsa upp rullskidorna och byta trugor på stavarna så är jag redo att gå in i träningsåret 2019/2020! 😎

 

/Linn  

 

Snart är viloperioden över och nog har det varit skönt att vara hemma och umgåtts med familj och vänner, men der böjar spritta i kroppen och suget efter att komma igång med de vanliga rutinerna ökar allt mer. 

Motivationen är hög för att dra igång träningen. Möjligheten att forsätta utvecklas och ta nästa steg känns lockande! 

Jag är nöjd med den säsong som varit. Höjdpunkten var såklart VM-silvret med tjejerna hemma i Östersund. Stämningen och möjligheten att få köra ett VM hemma är inte något alla får vara med om. Att dessutom få med sig en medalj därifrån är få förunnat. Stort! Såklart är jag även jättenöjd med säsongsavslutning i Oslo där jag gjorde mitt bäst lopp i karriären och slutade 5a på jaktstarten. 

Men nu är det snart dags för en ny säsong och jag ser fram emot det😊 

April

Säsongen är över och våren knackar på dörren. Säsongen har varit lång och även om det gått bra, och även om det är roligt att prestera är det skönt att sista tävlingen är gjord. Skönt att kunna slappna av, inte känna pressen och stressen över att prestera och konstant matchas och jämföras hur bra ens prestation varit. Jag älskar att tävla och kanske ännu mer att göra träningen. Älskar att pressa mig alla dedär passen när det vore mest behagligt att bara gå hem. Älskar att utmana kroppen och pannbenet dag efter dag. Men just nu är jag trött på det. Jag vill bara få göra kravlösa insatser där min presentation inte spelar någon roll och där det inte finns någon prestige i en vinst. 

Ett tydligt exempel var under gårdagens joggingtur. Jag och Christian närmade oss en uppförsbacke och Christian sa något i stil med "försten till toppen!" 

Direkt han sa det bara kände jag hur benen blev blytunga och skulle jag springa skulle jag vara tvungen göra det med skallen. Han manade på och hejade med en massa peppande tillrop för att få igång tävlingsjävulen i mig. 

Jag bara kände att nä jag har verkligen ingen lust! Tvärstannade, vände på klacken och satte armarna i kors. Jag har tävlat klart och tänker intr börja förän viloperioden är över och träningen drar igång igen. Jag behöver vila. 

 /Linn 

VM

Mer än halva VM är gjort och för att ge mig på en sammanfattning så behöver jag börja med Hanna! VM guld på hemmaplan på distansloppet igår. Så häftigt! 

För egen del började mästerskapet väldigt bra med en 5e plats i mixstafetten. Jag körde första sträckan och växlade över till Hanna som 3a efter fullt skytte! Skön start. Sen har jag haft det lite tyngre under speinten och även jaktstarten. Jag känner att farten inte riktigt funnits där som jag velat. I ärlighetens namn tror jag egentligen inte det är formen det är fel på utan ovanan att tävla och befinna sig i detdär obehaget som det innebär att tävla. Det ska liksom göra ont. Alltid. Har alltid ett mål att vara så totalt utsliten i mål att jag inte kan stå och känner mig svimfärdig. Där har jag inte lyckats vara under det här mästerskapet. Dock tycker jag det känns bättre för varje lopp och hoppas att det forsätter så! 

Igår blev det dock en bra tävling för mig med 18 /20 träff och en 15e plats. Självklart vill jag också skjuta fullt, åka fort och ta medaljer men hittills har jah fått nöja mig med okeja lopp. Ska göra allt jag kan klättra högre upp i resultatlistan resterande race!