Snart är viloperioden över och nog har det varit skönt att vara hemma och umgåtts med familj och vänner, men der böjar spritta i kroppen och suget efter att komma igång med de vanliga rutinerna ökar allt mer. 

Motivationen är hög för att dra igång träningen. Möjligheten att forsätta utvecklas och ta nästa steg känns lockande! 

Jag är nöjd med den säsong som varit. Höjdpunkten var såklart VM-silvret med tjejerna hemma i Östersund. Stämningen och möjligheten att få köra ett VM hemma är inte något alla får vara med om. Att dessutom få med sig en medalj därifrån är få förunnat. Stort! Såklart är jag även jättenöjd med säsongsavslutning i Oslo där jag gjorde mitt bäst lopp i karriären och slutade 5a på jaktstarten. 

Men nu är det snart dags för en ny säsong och jag ser fram emot det😊 

April

Säsongen är över och våren knackar på dörren. Säsongen har varit lång och även om det gått bra, och även om det är roligt att prestera är det skönt att sista tävlingen är gjord. Skönt att kunna slappna av, inte känna pressen och stressen över att prestera och konstant matchas och jämföras hur bra ens prestation varit. Jag älskar att tävla och kanske ännu mer att göra träningen. Älskar att pressa mig alla dedär passen när det vore mest behagligt att bara gå hem. Älskar att utmana kroppen och pannbenet dag efter dag. Men just nu är jag trött på det. Jag vill bara få göra kravlösa insatser där min presentation inte spelar någon roll och där det inte finns någon prestige i en vinst. 

Ett tydligt exempel var under gårdagens joggingtur. Jag och Christian närmade oss en uppförsbacke och Christian sa något i stil med "försten till toppen!" 

Direkt han sa det bara kände jag hur benen blev blytunga och skulle jag springa skulle jag vara tvungen göra det med skallen. Han manade på och hejade med en massa peppande tillrop för att få igång tävlingsjävulen i mig. 

Jag bara kände att nä jag har verkligen ingen lust! Tvärstannade, vände på klacken och satte armarna i kors. Jag har tävlat klart och tänker intr börja förän viloperioden är över och träningen drar igång igen. Jag behöver vila. 

 /Linn 

VM

Mer än halva VM är gjort och för att ge mig på en sammanfattning så behöver jag börja med Hanna! VM guld på hemmaplan på distansloppet igår. Så häftigt! 

För egen del började mästerskapet väldigt bra med en 5e plats i mixstafetten. Jag körde första sträckan och växlade över till Hanna som 3a efter fullt skytte! Skön start. Sen har jag haft det lite tyngre under speinten och även jaktstarten. Jag känner att farten inte riktigt funnits där som jag velat. I ärlighetens namn tror jag egentligen inte det är formen det är fel på utan ovanan att tävla och befinna sig i detdär obehaget som det innebär att tävla. Det ska liksom göra ont. Alltid. Har alltid ett mål att vara så totalt utsliten i mål att jag inte kan stå och känner mig svimfärdig. Där har jag inte lyckats vara under det här mästerskapet. Dock tycker jag det känns bättre för varje lopp och hoppas att det forsätter så! 

Igår blev det dock en bra tävling för mig med 18 /20 träff och en 15e plats. Självklart vill jag också skjuta fullt, åka fort och ta medaljer men hittills har jah fått nöja mig med okeja lopp. Ska göra allt jag kan klättra högre upp i resultatlistan resterande race!

Pre-camp

Med bara nio dagar kvar till VM påbörjar vi vårat pre-camp. Vi har åkt till idre för att kunna genomföra träningen så bra som möjligt. Märkligt kan man väl tycka när VM är på hemma i Östersund. Men för den som varit på skidstadion i Östersund nu förstår att det är klokt att åka därifrån. Just nu är det fullt arbete med spår, skjutvall pch publikområde så spåren är avstängda. 

Jag hoppas att dessa träningsdagar kommer vara givande och framförallt ge mig den fart som krävs på tävling. Var ju rätt längesen jag tävlade nu, över en månad, så känns nästan som en säsongsstart igen. Det ökar på nervositeten lite, men samtidigt är det så himla mycket roligare att tävla själv än att bara titta på (som under EM som jag missade på grund av förkylning) så ser fram emot att få tävla igen!🙂

 /Linn 

I onsdags drog jag igång träningen igen och kan väl säga att kroppen är lite seg sen magsjukan. Sänkan var fortfarande hög så tagit det lite piano dessa 4a träningsdagar. Idag är det vila och det känns skönt! 

Haft en slö morgon där jag var uppe och bakade scones och gjorde frukost på sängen till Christian. Det är ju trots allt vår årsdag (något en av oss iaf kom ihåg..). Nu ska vi dock ut och åka lite långfärdsskridskor. Aldrig testat så det ska bli kul. Eftersom det är vilodag blir det varesig någon lång eller hård tur utan bara testa på🙂

 

/Linn

Bästvärst

Slutet på denna trimester blev inte riktigt som planerad. Hann med torsdagens sprint men tyckte det gick rätt segt. Trodde det var höjden och kanske var det det, men natt till fredag började illamåendet och febern krypa sig på. Så istället för att njuta av en fantastisk tävlingsort med bra publiktryck, vykortsliknande omgivning, god mat, oftast i vindstilla och sol, blev jag liggandes inne på ett hotellrum med fördragna gardiner. Stundtals huttrande under dubbla täcken iklädd täckbyxor, mössa och dunjacka. Stundtals yrande, halvt medvetet, halvt i en konstig variant av dröm som endast infinner sig vid hög feber. Stundtals har jag även spenderat tiden liggandes i fosterställning på badrumsgolvet gnyende efter mamma..

-Ja för vem vill vara ensam på ett hotellrum när att sträcka sig till nattduksbordet efter en vattenflaske känns som en enorm utmaning, eller när man ligger där och har feberfrossa..Jag vet inte med er men jag ville inget heller än att vara hemma hos mamma. 

Så jag har svårt att placera Antholz nu. Innan har jag rankat den orten högst över världscupsorterna men just nu känns den även som den värsta. Bästvärsta? 

Tack och lov varade inte magsjuka/matförgiftning/vinterkräk-sjukan/(mancold?😅) inte så länge och nu mår jag bra. Visst är jag rätt matt och orkeslös, kanske inte så konstigt när det var mer eller mindre ca 0 kcal in (eftersom allt har haft en tendens att komma upp igen..) under några (35-40) timmar.

Men har ingen feber längre och matlusten har kommit tillbaka🙏 så med mycket vätska, mat och sömn närmaste dagarna så räknar jag med att vara i full träning snart igen🙂

/Linn

Personbästa

Tävlingarna här i Ruhpoldig är nu över. Tre tävlingsdagar där det framför är allt positiva saker att ta med mig från denna helg. 

För att börja med sprinten så  är jag nöjd med den. Fullt skytte och en 16e plats som räckte till en plats i masstarten. 

Under lördagens stafett körde vi in på en 4e plats efter helt klart godkända insatser men kanske inget topplopp. 

Idag var det då dags för masstart och innan var jag lite nervig innan.

Kan väl säga att det var onödigt att oroa sig för det. Gör mitt bästa resultat någonsin och skjuter fyra nollor😃👊  

Men, det finns ändå ett men under denna vecka. Ryggen. Har slitit rätt mycket med den i veckan och känner att det hämmat mig i skidåkningen. Ganska frustrerande att känna sig i bra form men att inte kunna få ut det i skidåkningen.

 

 Över lag är jag ändå väldigt nöjd med dagen. Att stå och skjuta fullt i sista skyttet och gå ut som 3a var nåt jag gärna kan tänka mig göra igen! Tyvärr var jag inte stark nog på sista varvet utan fick se mig besegrad av 4 tjejer (bla Hanna som gled över mållinjen som slutade 4a) och slutade 7a. Lite snopet med tanke på att det är topp 6 som får gå på blomsterceremoni, men som sagt är jag nöjd med dagen och ser fram emot nästa vecka i Antholz. 

//Linn