På hemmaplan

 

På plats i rupholding sedan i måndags. Det är skönt att komma "hem".


Har haft en lite märklig känsla i kroppen och orolig sömn senaste veckan. Känslan som att "i morrn vaknar jag och är sjuk", men det verkar som det inte blir mer än så. Jag har verkligen försökt vila och sova mycket för att vara så förberedd och fräsch som möjligt inför tävlingarna här. För det lär behövas!

Distans står på schemat idag och 15 km är inget man vill köra med en trött kropp från start. Dock har jag inte känt mig trött kroppen! Utan snarare pigg men med den konstiga "är jag påväg att bli sjuk?" känslan i kroppen.


Ärligt tror jag bara det är att det varit en rätt speciell vecka senaste veckan. Mycket positivt har hänt och jag är lite uppe i varv. Samtidigt är formen relativt god och det känns som ju bättre form, desto lättare att tippa jag över och blir sjuk. Så jag är, och kommer vara extra noggrann med allt från sömn till att äta och dricka bra och hålla mig från folk i allmänhet för att göra vad jag kan för att inte åka på nån förkylning.


Känner mig som en asocial sömntuta😁 


Idag är det som sagt tävlingsdags med första start 14.20. Startar tidigt och går ut som nr 8. Ska göra mitt bästa för att få till ett lika fint skytte som under distansen i Östersund i december!


/Linn


Vilken helg!

Gårdagens tävlingar toppade denna världscupshelg med en helt galen insats av svenska stafettlagen!

Först ut var damerna där vi gjorde en otroligt fin lagtävling och alla presterade bra. Och vi slutade på en tredje plats!! Helt otroligt! Karriärens första pallplats i världscupen och det är näst intill overkligt..! Hände verkligen det här?!

 

Jag körde första sträckan och med bra känsla i kroppen. Igår fanns endel att spela med och jag kunde genomföra en bra tävling. Jag var dock lite lätt (läs mycket) irriterad utför! Inte för att jag är den modigaste i utförslöpor men hamnade bakom nån som närapå stannade i kurvan  (kändes det som) och det kändes som allt slit man lagt ner på att ta sig upp snabbt var bortkastat när man tappar all tid på att bromsar utför igen. Känns ju förfärligt onödigt att inte använda de kanonskidor jag hade i uppförsbackarna! Sista varvet fick jag i alla fall blåsa på fint 🤙

 

Skyttet kändes säkert men lite svårt eftersom det var lite dimmtjockt  även under vårt race. Jag såg prickarna men det blev väldigt mycket koncentration för att kunna centrera då det inte var nån skarp kant mellan det vita och det svarta.

 

Bommade ett skott i ligg och tänkte att "ok det var kanske dåligt avlossat!" Men sen när första reservskottet också var en bom blev jag lite orolig och tittade upp "vafasen har de börjat blåsa?!". Tack och lov stannade det med två extraskott. Tror jag gick ut som 10a och jakten var igång. I stående blev det fem träff och kunde avancera till en 5e plats. I mål växlade jag över till Anna som 6a, i rygg på nr 4 och 5.

 

Jag är nöjd med min insats. Inte 100 % perfekt men klart godkänd. Efter mål var det bara att vänta och sysselsätta sig med diverse saker för att inte gå runt och vara dödsnervös.

 

Men inför Monas stående hade jag och Anna tagit oss ut och heja och det var nog den mest nervösa serien jag någonsin tittat på  😅😄. När hon var klar och vi gick ut som 3a var lyckan total! Herregud vi kommer fixa dehär!

 

Att få springa och möta henne i målfållan var en helt obeskrivlig känsla. Rentav overklig! Att sen få kliva upp på pallen och få en medalj runt halsen var bara heeelt grymt!

 

Väl hemma, fortfarande lyriska över dagen sitter vi och kollar herrarnas tävling och de gör helt fantastiska insatser i den svåra dimman som dragit in. Och som pricken över i:t på en fantastiskt otrolig dag lyckas de vinna tävlingen!!

 

Att få va en del av denhär dagen är jag otroligt tacksam för och ska njuta av... länge!!

 

Vilket svenskt lag!

 

Vilken svensk dag! 

 

upload.jpg
upload.jpg
upload.jpg

/Linn  

Det var kul så länge det varade

Gårdagens jaktstart var tuff. 

Spände bågen och försökte hänga med. Brände lite väl mycket krut där och fick sota rejält för det på slutet. Varv ett och två kändes bra men det gick aningen fort men låg ändå med bra tack vare full skytte. Sen i stående började det bli svårt... var närapå svimfärdig när jag stod där och skulle skjuta. Svårt att hålla bössan stilla då, och svårt att skjuta snabbt när det svartnar för ögonen. Kände helt enkelt att jag var tom på energi.  Kom i mål igår och var besviken. Men efter att ha smält loppet lite så var det ingen katastrof ändå. Nåväl, det var kul så länge det varade. Visst jag tappade en chans på topplaceringen och jag orkade inte göra ett bra spurtvarv. Men sett totaltid så åkte jag inte så jäkla illa ändå och två missar på 4 serier är godkänt. 

Idag är det dags för damstafett och jag ska göra mitt bästa för att ge de andra tjejerna ett så bra utgångsläge som möjligt. 

/Linn  

 

Oberhof

På plats i Oberhof för att i dag köra sprint med start 12.30. Har startnr 78 så startar strax efter 13.

För mig är det första gången jag är här, men vad jag hört och fått berättat är det galet publiktryck och dåligt väder.

Under gårdagens träning kom i vartfall vädret. Mycket märkligt må jag säga, vind, runt nollan, hagelskur och.. åska?!

upload.jpg

Idag ska det vara blåsigt och komma nederbörd, förhoppningsvis hinner vi tävla klart innan det kommer!

Varit här 2 nätter nu och drömt massa märkliga saker. Stressdrömmar av olika slag. Tror det är nervositet inför racet.

Tycker det är lurigt med nervositet. Är det för mycket tar det massa energi och skyttet kan bli svajigt och skidåkningen stel. Är det för lite, ja då blir det nästan lojt istället, svårt att pressa ur kroppen. Lagom är bäst. Om nätterna verkar det va lite väl mkt av det goda men just nu har jag nog rätt lagomt med fjärilar i magen.

/Linn

Äntligen

Julen har passerat och det har varit härligt att vara hemma! Skönt att träffa släkt och familj, även om det varit lite meck att hålla sig från förkylningarna!

Man skulle väl kunna säga det är priset man får betala för att få vara atlet. Att sätta sig själv och sin egen hälsa före att umgås med nära och kära.  

Än har jag lyckats hålla mig frisk i alla fall (peppar peppar), och har kunnat få till många fina pass under julledigheten.  

Igår kom Christian äntligen (inte träffat honom på 3.5v) hem också, efter nån vecka i Afrika. 

Tyvärr har han tidigare i veckan haft känning i halsen så ett säkerhetsavstånd på nån meter gäller... sen vet jag inte om jag vill vara för nära heller, är ju likblek jämte honom 😅 👦🏽👧 

Igår var Svante så snäll att ge min bil en massa kärlek och rekonda den, så nu är den skinande ren både ut och invändigt 💎👌 tusen tack för det! 

Och idag har vi lastat den helt full och begett oss mot Östersund. 🚗

Jullov

Veckan i Frankrike blev inget att hurra för. En form som egentligen är rätt bra men en rygg som bråkar med mig. Det var väl egentligen rätt väntat att det skulle komma tillbaka nån tävling. Tyvärr är det bara så fruktansvärt frustrerande när man känner att det finns så mycket mer i kroppen. I övrigt trivs jag bra i Frankrike. Himla mysig liten by och riktigt fin folkfest och massor av folk runt hela spåret som hejade på riktigt bra (speciellt om man råka hamna bredvid någon fransyska 😅). 

Nu bär det hemåt för jullov. Eller ja, lov och lov var väl att ta i. Blir endel träning som ja genomföras innan det är dags att tävla igen efter nyår. 

Lite julmys och god mat hoppas jag hinna med mellan passen🤗

 /Linn