Lite av varje

Dagens tävling innehöll både positiva och negativa saker. 

Kände mig piggare i kroppen än jag hade förväntat mig och tyckte det var riktigt kul att tävla! Tyvärr stämde inte skyttet idag och det är såklart frustrerande och irriterande. Kändes som med ett bara lite bättre skytte kunde det ha blivit så bra! Och känner väl ändå att jag stod för lite för många av dagens extraskott.

Men tyvärr är det så ibland, det bommas, och det är inte alltid man själv ens vet varför. Jag tror ändå det var en kombintion av premiärnerver och iver för min del. Ville lite för mycket och var samtidigt lite för spänd på vallen.  En femteplats är väl inte fy skam ändå.

Men från dagens lopp tar jag med mig åkkänslan och så ska jag försöka skjuta som vanligt kommande tävlingar 🙂 

/Linn  

Lugnet före stormen

Så nu är kvällen kommen när allt är oroväckande lugnt. Allt är fixat, alla vet sin plats och vilka tider som gäller. Väskan är mer eller mindre färdigpackad och själv vet jag knappt vad jag ska ta mig för. Rullar lite formroller och och får påminna mig själv om att inte bita ihop käkarna. Händerna är kalla, fast svettas lite ändå och håller jag dom framför mig är det svårt att hålla dom helt stilla. Kommer osökt att tänka på pappas gamla jakthund, som stod och bara skakade innan han fick komma iväg på jakt. Nånstans tror jag vi hade lite samma känsla. Lugnet före stormen. Hel kroppen är redo att ge sig iväg och bara väntar på rätt signal..

Ett lätt obehag, musklerna känns stela och ömma. Det ligger ett dis i huvudet som hela tiden ifrågasätter formen, känslan, förmågan.. 

Samma dis medför en känsla av att vilja fly, försvinna, vända hem och krypa ner i sängen i hemmets trygga vrå.  

Detta dis av obehag är även min starkaste förknippelse med tävlingssäsongenens premiärrace. Det är de så kallade tävlingsnerverna. 

Det känns behagligt och tryggt, hur paradoxalt det än låter. Såhär är det alltid inför säsong och mitt egna lilla tecken på att jag förbereder mig inför tävling. 

Med andra ord känner jag mig mest laddad och förberedd inför tävling när det känns som jag inte alls är redo. 

I morgon kommer jag stå där på start och förmodligen svälja ner illamåendet och bara vilja komma iväg så kroppen och kroppen får fokusera på att bara ta mig framåt i spåret och inte fundera eller känna efter hur allt känns. 

För fjärde året i rad blir min säsongspremiär singel mixstsfett. I år tillsammans med Fredrik. 

I morrn 12,00 går starten och jag hoppas jag kan göra en tävling där jag kommer i mål och kan vara nöjd med min insatts. 

 

Packat och klart

Då sitter jag och äter frukost och funderar om jag packat allt. 

Pjäxor, gevär, pass och vapenpass är med. Åtminstone det viktigaste. Resten går alltid att låna eller köpa. 

Idag är det alltså dags att resa iväg igen, denna gång för att starta säsongen 2018/2019 på riktigt. På söndag går första världscupen nere i Slovenien. 

Därefter ligger vi ute resten fram till jul. Så det som göms packas nu blir jag utan närmaste månaden.  

 

Hur känns det då?  

Svårt att säga, jag är alltid så orolig innam säsongen är igång. Försöker att inte ens tänka på att det är tävling, blir bara så mycket nervositet då. Så än så länge känns det precis som vanligt 🙂 

Men för att svara på frågan hur det känns försöker jag iaf lugna mig själv med att jag inte haft en sjukdag (peppar peppar) och genomfört all träning som varit planerad.  Så jag har gjort jobbe, nu är det bara att vänta och se hur långt det räcker 🙂 

//Linn  

 

Idre

De senaste 2,5 veckorna har tillbringats på läger på Idre fjäll. Har haft tillgång till en 2,4km slinga med snö att åka på tillsammans med många andra som letar snö. Kan väl konstatera att det blivit rätt många varv... 

Träning har över lag fungerat bra, tyvärr gick avslutande tävlingar i helgen sämre. Det var svåra förhållanden på vallen men sköt sämre än jag hade behövt eller borde. Tror en anledning faktiskt är geväret. Det gjorde det svårare att skjuta mot vad det brukar.

Precis innan Idre gjorde jag ändringar på stocken och det inte blev helt bra. Fanns inget vi kunde ändra på plats så fick helt enkelt vänta tills nu, när jag är hemma. Även liggställningen behöver en justering, då jag blev tvungen byta diopter precis före tävlingen och den var inte exakt som min gamla utan hamnar inte helt bra i höjd när jag lägger an. Småjusteringar som behöver fixas innan säsongen drar igång på riktigt! 

 

Nu är jag hemma i Värmland igen och får vara här en vecka. Otroligt skönt att få träffa alla här hemma igen 💕 och skönt att kunna prata precis som vanligt😁 

/Linn 

 

Lägret i Ruhpoldig har varit över sedan i söndags. De sista dagarna under lägret kördes två race. Det kändes som en typ av final av barmarkasäsongen som nu i princip är slut. 

Det var två bra race för mig trots en otroligt trött kropp.

Efter sista loppet i lördags och innan avslutande styrka-löpning vat det dags för mig, Anna och Torstein att få våra pris från triathlontävlingen vi vann under lägret i juni. Priset bestod av paragliding. Det var riktigt coolt! 😍 

Denna vecka är det vilovecka och tillbringar den i Frankrike tillsammans med familjen Gestblom☺ mysigt att bara vara och åka på en och annan utflykt. Sen behöver vi inte åka så värst mycket, vi bor ju ändå på ett slott! 😌🏰  

upload.jpg

/Linn

Blodsocker

Är nu nere i Ruhpoldig för säsongens sista barmarksläger. Idag har vi haft vilodag och kommit knappt halvvägs genom detta läger. 5 träningsdar gjorda. 6 dagar återstår. Ett långt läger denna gång. 

Allt är väl ungefär som vanligt, träningen rullar på, och vi äter tränar och sover. Ungefär som vanligt med andra ord.  

Lite speciellt för mig detta läger är att jag just nu har en blodsockermätare för att kunna följa blodsocketkurvan under dygnet via en app i telefonen. Några saker jag hittils lagt märke till är 

1 Det är väldigt lätt att springa ifrån telefonen och lämna den lite varstans. Mätaren (som sitter på magen) är kopplad till telefonen och ska därför ha den i närheten.

2 Batteritiden slukas verkligen upp!  

3 Det är omöjligt att missa om värdena sjunker lågt. Hade ett pass där jag gick under 3,1 mmol som är den inställning där det börjar varna för akut lågt. Den varnar högljutt, och var 5e minut. Detta under ett knappa 3h rullskidpass. 

4 det är extremt svårt att få upp värdet (och därmed tyst på appen) under pågående pass. Fick i mig 175 g kolhydrater i form av gel, sportdryck och banan (lika mycket som drygt 11,5 dl kokt pasta innehåller) och ändå låg jag lågt, hela passet. Måttligt road av ett alarm som ringde, var 5e minut, i 160-170minuter..✌3🙄

Även om det inte är jättekul att låta som en backande hjullastare 🚨 så är det intressant att se vad som händer och hur det går att förbättra kost och timeing för bättre förutsättningar till bra träning. 

i morgon väntar intervaller. 

/Linn  

 

 

Höst

Hösten är här med besked 🍁🍃 

Det blåser, regnar och är småkallt. Dock ska vi nog inte klaga på blåst här uppe i Östersund. Södra Sverige verkar ha det betydligt värre med stormen Knud.  

Haft vilohelg i helgen så med tanke på vädret har den spenderats mestadels inomhus försjunken i en bok. Pefrekt vilodagsväder med andra ord.

Det har varit/är en välbehövlig vila denna helg. Har sovit i massor och bara låtit kroppen återhämta sig. Senaste veckorna har vi spenderat nere i Ruhpoldig på ett av höstens två läger där nere. Det var ett tufft men riktigt bra läger och fina träningsdagar. Sommaren dröjde sig kvar lite längre där nere och bjöd på varmt väder och sol. 

 Från ett av lägrets löppass.

Från ett av lägrets löppass.

I morgon drar vi igång träningen igen. Även om vilan är behaglig och behövlig slår det inte att träna. Det är få saker som slår träning faktiskt. Vi är hemma här i Östersund en vecka innan två veckors läger, återigen nere i Ruhpoldig. Denna vecka hemma trodde vi skulle bli en lite lugn vecka visade sig vara motsatsen.

En "normal week" med andra ord. 

 /Linn 

Inte helt nöjd

Idag var det alltså tre tävlingar. Skytteduell, prolog och masstart. 

Blev en tredjeplats i skytteduellen. Var helt säker det sista skottet satt,  kändes som det! men det slank ut. Lite irriterande, men grattis Elvira som kamma hem det! 🙂

I prologen (4km åkning och 2 skytten) var jag trött i kroppen! Dels berodde det nog på en aningen kort uppvärmning (hade typ 20 min från skyttetävlingen till prologen) , och kan även ha att göra med gårdagens race. Men det gick ändå bra! 4a totalt med en bom och därmed vidare till masstarten där 12 stycken fick köra. 

I masstarten var även Hanna, Mona och Anna. Alla tre gjorde bra insatser och slutade på 1a, 3e och 6e plats!

Tyvärr sköt jag bort mig i masstarten så det slutade på en 9e plats för min del, även där irriterande, att inte göra det bra. När jag körde kunde jag inte förstå hur det kunde bli så många bom, men nu i efterhand när jag funderat lite ska jag nog göra en check på geväret i morrn. Ramlade nämligen i målet efter prologen (var så tight mellan mål och tävlingsbanan så funktionärer stog och tog emot en i mål, men han lyckades inte fånga mig helt utan jag föll i backen). Vi får se hur det beter sig under inskjutningen i morgon.

Så för att summera dagen kan jag säga att jag gjorde två bra insatser och en mindre bra, men inte nån som var sådär 100%, mer sådär 85 nånting, och det stör mig lite. Det är irriterande. I morrn ska jag verkligen göra allt jag kan för att kunna avsluta dagen och säga "jag är nöjd".  

 Ska försöka hålla mig från rundan i morrn! 

Ska försöka hålla mig från rundan i morrn! 

/Linn